Fabrikörer och fabriker

Under 1800-talet provade många fabrikörer att starta tändsticksfabrik. Det var nämligen en verksamhet som inte krävde stora investeringar eftersom delar av tillverkningen länge utfördes för hand i arbetarnas hem. Arbetet utfördes framförallt av kvinnor och barn.

Tändstickan var en produkt som alla var i behov av och de flesta hade råd med. Under 1800-talet flyttar många människor från landsbygden in till städerna och när förbrukningen av gas, paraffin, karbid och petroleum ökar i samband med matlagning, uppvärmning och belysning ökar också efterfrågan på tändmedel. 
Det kommersiella genombrottet för säkerhetständstickan kommer på 1870-talet när en omfattande mekanisering genomförs. Först då blir säkerhetständstickan en massprodukt med hög kvalitet till lågt pris.

Vulcan i Tidaholm
År 1868 bildas Tändsticksfabriks AB Vulcan i Tidaholm av grosshandlare Charles E Bratt i samarbete med baron Hans Henrik von Essen (vars favorithingst hette just Vulcan). I början av 1900-talet går företaget ihop med Jönköpings Tändsticksfabrik och det nya företaget AB Jönköping-Vulcan Tändsticksaktiebolag blir världens största tändsticksfabrik med 1600 anställda. Två miljoner askar tillverkas per dag och det mesta går på export.

Svenska Tändsticks AB
Under första världskriget har den svenska tändsticksindustrin krympt ihop till två stora företag: AB Jönköpings-Vulcan Tändsticksaktiebolag samt AB Förenade Tändsticksfabriker. AB Förenade Tändsticksfabriker leds av Ivar Kreuger, som också tar initiativet till en sammanslagning av de två företagen. Hösten 1917 bildas Svenska Tändsticks Aktiebolaget (STAB), med Ivar Kreuger som vd. Efter sammanslagningen expanderar STAB kraftigt internationellt och blir ensam eller dominerande ägare till tändsticksföretag i 33 länder. Börskraschen på Wall Street i New York och Ivar Kreugers dramatiska dödsfall får stora konsekvenser för STAB. Företagen försätts i konkurs – men överlever mot alla odds.