När lagen om näringsfrihet kom 1864 förändrades arbetsmarknaden och möjligheten till eget företagandet för kvinnor markant. I alla fall för ogifta kvinnor. Kvinnor hade i praktiken både kunnat arbeta och driva företag innan lagen sjösattes. Som änka fanns dock större frihet och möjlighet än som gift kvinna att försörja sig genom eget företagande. En av alla dessa kvinnor var Sophia Wilhelmina Möller.
Sophia föddes 1805 och fadern var tobaksfabrikör i Kalmar. När han dog fick både Sophia och hennes ett år äldre syster börja arbeta i tobaksfabriken för att bidra till familjens försörjning. De var då 9 och 10 år gamla.
Sophia Wilhelmina gifte sig med den 40 år äldre sockermästaren Johan Henrick Möller (Müller). När maken dog hade Sophia fyra minderåriga barn att försörja. Liksom sin syster valde hon att ansöka om att få starta en snus- och kardusfabrik vilket också beviljades 1846.
Även Sophia Wilhelminas syster Charlotta startade en egen snus- och tobaksfabrik 1834, som nybliven änka efter en sjökapten, för att försörja sig och familjens barn. Fabriken var framgångsrik, inte minst tack vare ett uppskattat snusrecept, som hon ärvt efter morfadern.
När Sophia Wilhelmina Möller dog 1888 bar hon titeln fabrikör.
