1945 tog hon fram en egen tobakssort av Virginiatyp, men mer anpassad efter det svenska lite karga klimatet, sorten fick heta Alida. På grund av att den svenska tobaken inte längre kunde anses som konkurrenskraftig genotemot utländsk tobak gav Svenska staten besked om att inga fler subventioner skulle ges till den svenska tobaken och 1964 skördas de sista plantorna i Sverige.
Den sista sommaren då tobaken odlades på Kristiansslättet spelades det in en dokumentärfilm om Mor Alida. I filmen säger hon: "Jag ska i alla fall dra upp några plantor till fröstockar. Man vet ju aldrig…" Och så rätt hon hade. Fröna därifrån la grunden till museets egen tobaksodling. I början av 2000-talet hittades fröerna igen, inne bland museets samlingar. Skansens trädgårdsmästare, botaniker från SLU och forskare från Tyskland kopplades in, men det var museets dåvarande pipmakare Arne Åkerhagen som till slut lyckades få liv i ett frö.
Fröet växte sig starkt och i slutet av sommaren kunde fler fröer sparas till nästa års odling. Och så lever Mor Alidas arv vidare på museet, genom att vi varje år för upp ättlingarna från hennes sista skörd. Föerna finns numera även säkrade i en fröbank.
