Jacob Fredrik Ljunglöf
Han föddes i Södermanland 1796. Vid 14 års ålder lämnade han familjehemmet, Kjula prästgård, och begav sig ensam till Stockholm för att påbörja sitt arbetsliv. Först fick han tjänst på ett sockerbruk men inte långt därpå styrdes banan in mot vad som kom att bli hans livsöde: snusproduktion.
Under sju lyckosamma år arbetade Ljunglöf vid den Helinska Tobaksfabriken. Därefter blev han direkt anställd som fabriksföreståndare av Petter Lundgren Anderson, ägaren till en av landets äldsta tobaksfabriker. Hans fabrik låg på dåvarande Kungsbacken vilket idag är adress Drottninggatan 81A.
1821 överläts firman, på grund av fabrikör Lundgrens sjukdom, till Jacob Fredrik. Firman bytte namn till Jac Fr Ljunglöfs Tobaksfabrik och Jacob Fredrik valde att storsatsa på snustillverkning. Han förbättrade tillverkningsmetoderna, såg över distributionen och införde fasta priser och kvalitetsgarantier. Dessa metoder var nytt i snustillverkningsbranschen då framförallt kvaliteten på snuset var svårt att kontrollera och därmed sekundärt för många snusfabrikanter.
Redan 1822 lanserades Ljunglöfs No 1. No 1 var en vanlig beteckning för den högsta kvalitet en fabrik levererade. Men Jacob Fredrik Ljunglöf lyckades göra den allmänna kvalitetsbeteckningen "No 1" till sitt eget varumärke, i folkmun kallat ”Ettan”. Han hade en enorm framgång med sitt snus och blev landets ende snusfabrikant med rikstäckande försäljning.
Knut Ljunglöf
År 1822 är även det år som Jacob Fredrik gifte sig med Henriette Tullia Nettelbladt och 1833 föddes sonen Knut i lägenheten ovanpå fabriken på Drottninggatan. Det är Knut som ska bli Snuskungen med hela Sverige. Efter att snustillverkningen hade mångdubblats flyttade fabriken 1839 till de gamla bryggarkvarteren längs Badstugatan (Sveavägen 40–44). Här rymdes förutom tobaksfabrik även kontor och den Ljunglöfska bostaden.
När Knut Ljunglöf tog över familjeföretaget efter faderns död 1860 var han tidig med att anpassa sig efter industrialismens nya möjligheter. Järnvägen skapade oändliga möjligheter till att sälja snus över hela landet och Ljunglöfs snus sågs i de lokala tobaksbutikerna i hela Sverige. Den stora mängden svenskar som utvandrade till Amerika skapade också en efterfrågan i Det Nya Landet och efter att ha löst det svåra problemet med att förpacka snuset så att det skulle hålla sig hela överresan började snuset exporteras utomlands. Ljunglöfs No 1 spred sig även ner till Vatikanen där påven LEO XIII sägs ha varit mycket förtjust i Ettan.
Merparten av den växande vinsten från snustillverkningen investerade Knut i stora jordegendomar och 1893 stod den stora Ljunglöfska villan i Blackeberg färdig. Den nya villan var närmast ett slott, omgiven av en vidsträckt park med sällsynta träd. Hit inviterades gräddan av Stockholms societet och köpmanshus. Även kungahuset var vanliga gäster. Blackeberg ansågs vara ett Drottningholm i miniatyr.
Knut gifter sig två gånger. Andra äktenskapet är med Hulda Broman (gift Krook), en änka till en officer och god vän till Knut. Hulda och Knut får en son tillsammans – Robert Ljunglöf.
Knut var punktligheten personifierad och varje morgon vid samma klockslag avsmakade han sitt snus. Dagligen övervakade han även snusfabriken. På bestämda tider infann han sig personligen på svettningslokalerna och kontrollerade att värmen höll bestämd temperatur.
De anställda vid Ljunglöfs Tobaksfabrik hade arbete och utkomst tryggad till ålderdomen och en hygglig pension därefter. Vid arbetsdagens slut fick varje arbetare ta den mängd Ettan som behövdes för dagen hem.
Gamlingarna i stadens fattighus kunde varje vecka hämta snus i egna dosor vid fabriken. Detta höll dock på att spåra ur när kön av fattighjon blev allt längre och de medhavda dosorna allt större. Till slut beslutade Ljunglöf att istället leverera gratis snus i fjärdingar om 17 kg direkt till fattighusen.
Robert Ljunglöf
1885 föds Robert, son till Knut. Far och son styrde företagen tillsammans under ett antal år. När Tobaksmonopolet bildades år 1915 gav Knut upp och lämnade över ansvaret till Robert som ensam fick hantera statens inlösen av snusproduktionen.
Robert blev en mycket förmögen man i och med inlösningen av företaget samt försäljning av stora landegendomar till Stockholms stad efter faderns död. Inspirerad av vännen Ivar Kreuger investerades mycket av kapitalet i kemi, läkemedelsbranschen och försäkringsbolag. Snusfabriken revs och på tomten vid Sveavägen 44 byggdes ett kontorskomplex för hans försäkringsbolag Thule sedermera Skandia.
