Artkeln handlar om problemet som yrkesarbetande kvinnor hade för att få ihop livspusslet med barn och arbete. I Malmö fanns vid denna tid 643 dagisplatser, i Stockholm fanns det 4340 platser. Vid fabriken i Malmö bestod personalstyrkan av 85% kvinnor och problemet med barntillsyn var ett reellt problem för de anställda.
I artikeln berättar Anita att barndaghemmet öppnar kl 6.30 och Anita måste därför cykla med andan i halsen för att hinna till jobbet i tid som börjar kl 6.50. Artikeln avslutas med orden: "Kvinnans valfrihet är inte så stor när allt kommer omkring".
