Den 23 september öppnade nya utställningen Snusdynastin. En utställning som tar med dig på en resa kring det svenska moderna snusets framväxt. Kliv in i Ljunglöfs värld, från en dröm om det bästa kvalitativa snuset, till uppbyggnaden av ett imperium och tillslut hur drömmen och dynastin glider i händerna - men som lämnar efter sig Sveriges äldsta varumärke: Ettan.
Men hur gick vi då till väga för att skapa denna utställning - förutom att komma nära familjen Ljunglöf och den svenska snusindustrin, så kan vi även komma nära arbetet bakom. Utställningens curator jobbar ju på museet! Låt oss intervjua vår egna makalösa curator: Johanna Tengblad!
"Knut Ljunglöf litade inte på smaklökarna i munnen, utan sög i stället upp snuset i näsan. Det sägs att hans näsborrar bara blev större och större för varje dag"
- Johanna Tengblad i en intervju med Mitt i Bromma om Snusdynastin.
Johanna Tengblad. Foto: Emelie Conrad
Johanna började arbeta på museet för snart ett år sedan, och kom direkt in i projektet med den nya utställningen. Vad vi visste då, i december 2021, var att det 2022 var dags för en ny basutställning i källaren och att Ettan inom bara en månader skulle fira 200 år. Det var att snacka om snabba puckar. (Pun till hockeysnus som under en kort tid under 80-talet fanns på marknaden, och vars framgång hade att göra med relationen som fanns mellan hockeyn och snuset då: stora hockeylegender var storsnusare, och många som kommer till museet idag hänvisar till sina hockeytränare som under 80-talet hade en minst sagt stor prilla under läppen.).
Men Johanna kom in med ett lugn och stora idéer, och med en bakgrund inom Musei- & kulturarvsvetenskap och en skriven masteruppsats kring introducerande utställningstexter. Ett perfekt och ytterst kunnigt tillägg komplement till museet.
När hon bekantat sig med museet och vår historia hoppade hon på projektet med den nya utställningen, och i januari satte jag (Emelie Conrad, museiassistent/kommunikatör), Scott Springfeldt (Museichef) och Johanna oss ner för att börja arbeta med konceptidén till utställningen. Efter någon vecka hade vi vår första ordentliga ritning, vilken skulle kvarstå:
Så nu är det dags att fråga Johanna närmre om hur det var att jobba med utställningen.
Vilka var de största utmaningarna, och hur var det att komma in i ett sånt projekt så snabbt och anförtros (med all rätt) som utställningens curator? Och hur var de där dagarna i arkivet med mig när jag hängde med och skulle leta material till utställningen, men då jag ett tag även började leta efter roliga snusdosor och gamla klenoder, på riktigt?
Kan du först berätta hur projektet inleddes, hur arbetade vi där i början med att ta fram en konceptidé? Och kanske även lite kort beskriva utställningen?
Johanna: Det var otroligt härliga och intensiva dagar. Vi lät idéerna flyga och ta plats men var ändå rätt samstämmiga när vi väl hittade rätt. Vi landade i att vi ville göra en utställning som skulle uppskattas även av personer som aldrig besöker museum annars, att utställningen skulle vara en upplevelse som talade till flera sinnen samt att utställningstexterna skulle vara lättillgängliga.
Varför titeln Snusdynastin? Vad syftar den på?
Johanna: Tanken med titeln är att den kan läsas dubbelt. Dels syftar den till den Ljunglöfska familjedynastin, där tre generationer utgör en spännande berättelse om ett familjeföretags uppgång och fall. Titeln kan även läsas som dynasti i bemärkelsen tidsperiod, och då syfta till tidsperioden då snus blev en del av det svenska kulturarvet.
Största utmaningen?
Johanna: Som du nämnde innan hade vi inte ens ett år på oss att bli klara med hela utställningen från research till att limma fast de sista detaljerna på väggarna. Men vi jobbade på bra och hade flyt. Vilket såklart inte kom av sig själv. Det var ett fantastiskt bra team som arbetade i projektet: Sara Wiklund, Independent Dekor, Thomas Clifford och Stockholms Elpartner, för att nämna några.
Vad var roligast med projektet?
Johanna: Att arbeta tillsammans med så fantastiska människor och att få chansen att vara med i så många olika skeden, från grundkoncept till research, välja föremål och rekvisita, säga sitt om färgval och tapeter - otroligt roligt. Vi jobbade även så intuitivt att spontana idéer kunde införlivas snabbt och bli en del av helheten, vilket skapade en känsla av att allt var möjligt.
Hur skapar man en ingång som engagerar flera, när ämnet till ytan kanske verkar så snävt som ett 200-årigt snusvarumärke?
Johanna: Väcka nyfikenhet! Och sen har vi ju överasskningseffekten som kommer av att så få tror att ett 200-årigt snusmärkte skulle vara av intresse för dem. Det är som en extra nivå när något man tror ska vara tråkigt visar sig vara högintressant.
Och en lite knäpp fråga: Varför letade vi i flera timmar efter ett foto på en ledsen pojke i arkivet? Kan du berätta mer om syftet och varför du ville ha med den bilden i utställningen?
Johanna: Haha, ledsna barn i fabriker var vi ute efter! Nej, men det var förfärligt hur många barn i Sverige som tvingades arbeta under så hårda förhållanden i fabriker även en bra bit in på 1900-talet. Ibland hamnade dessa barn på bild och det kändes viktigt att visa upp dem som en del i berättelsen om barn som fabriksarbetare.
Vilken del var det roligaste i projektet?
Johanna: Att få levandegöra museiföremål och arkivbilder som bara väntat på att få komma fram i ljuset i våra magasin. Precis som du älskar jag att gå runt där och inspireras av vår fantastiska samling. Så som svar på din fråga om vad jag tyckte om att du letade klenoder i magasinen: Jag förstår 100%. Om man arbetar på museet måste man få sin beskärda del sakletning där, för det är så himla kul!
Bilder på utställningen Snusdynastin
av Emelie Conrad
